Karin Sten: Ja, jag önskar alla lyssnare hjärtligt välkomna. Jag är Karin Sten och som vanligt på lördagskvällar är det igen dags för programmet I vår tid.

Med mig i studion idag har jag David Håkansson, forskare i kommunikation vid Lunds universitet. David Håkansson har just publicerat sin senaste undersökning som behandlar svensk - finskt samarbete och eftersom det ju är något vi idag ser mer och mer av, inte minst i form av företagsfusioner, är vi väldigt glada över att ha honom här idag.

David, vad är det som intresserar dig i interkulturell kommunikation?

David Håkansson: Ja, det är väl just den här intressanta utgångspunkten när två kulturer möts. Jag menar det att det ju egentligen är fråga om en ytterst komplicerad situation - två, eller varför inte flera personer som då, i ett företag till exempel, utirfån sina egna vanor, rutiner och erfarenheter ska samarbeta med varandra. Det är helt enkelt väldigt intressant att forska i det här och upptäcka då saker som händer i en sån här situation.

KS: Vad är det viktigaste att veta när man får möjligheten att samarbeta med människor från en annan kultur?

DH: Det viktigaste är kanske just det att man är medveten om att det oftast är mycket svårare att förstå andra kulturer än vad man först tror. Det finns så mycket vi tar för givet, sånt som liksom är inbakat i vårt samhälle och i vår kultur. Men när vi sen plötsligt ska jobba med nån från en helt annan kultur så har vi ingen användning för de här självklarheterna längre. Det tror jag är bland det svåraste, att hålla sig medveten om eller till och med godkänna.

KS: Just det... Ja, din undersökning som har publicerats här i dagarna, vad handlar den om?

DH: Ja, jag har ju nu i två år faktiskt jobbat på Nordea, dels för att bättre kunna sätta mig in i situationen och dels då som konsult för Nordea. Men det jag har forskat i, det är skillnader i kommunikation rent allmänt mellan finländare och svenskar och också en del om olikheter när det gäller organisationsstrukturen. Det är ju en väsentlig sak när man slår ihop företag.

KS: Ja, men hur skiljer sig då sättet att kommunicera mellan oss svenskar och finländarna?

DH: När jag intervjuade svenska medarbetare kom det upp att många av dom ganska ofta kände sig lite besvärade när dom diskuterade eller samtalade med finska medarbetare. Och det visade sig att en av orsakerna till det här är att vi svenskar är vana vid att få och ge rätt så mycket non-verbal, icke-verbal feedback, till exempel att vi nickar eller tar ögonkontakt eller, ja på olika sätt visar att vi lyssnar på den andra personen. Men vad finländaren gör är att han eller hon sitter tyst och väntar på sin tur att tala. För finländare är tystheten ett sätt att visa att dom koncentrerat lyssnar på vad den andra har att säga.

KS: Så det här är ett bra exempel på hur vi har helt motsatta förväntningar och vanor i en kommunikationssituation.

DH: Precis.

KS: Hur var det med finländarna då? Var det någonting som dom hade problem med, något som vi gör som inte liksom...

DH: Ja, det var det nog. En del finländare fick ofta den uppfattningen att de svenska medarbetarna i en helt vardaglig diskussion på något sätt försökte lära den finländska medarbetaren något, eller att svenskarna inte litade på att finländaren var lika insatt eller informerad om vad det nu var de talade om. Och när jag började titta närmare på det här så märkte jag att finländare är vana vid att i början av en diskussion ta upp det som enligt deras mening är det viktigaste, att på så sätt betona och lyfta fram det. Vi svenskar har ofta för vana att göra precis tvärtom - vi vill få in lyssnaren i samma tankebanor som vi själva har, och börjar då med att ge lite bakgrundsinformation och berättar sen hur man kommit fram till det aktuella läget och så vidare. Resultatet blir lätt då att vi upplever att finländarna går lite för snabbt och direkt till saken. Och finländarna uppskattar inte vårt sätt att motivera vår åsikt - då låter det ju just lätt som att vi, eller den svenska medarbetaren försöker lära eller informera finländaren om något, istället för att ta honom eller henne som en jämbördig.

KS: Ja, så skillnader i sättet att kommunicera var en sak du stötte på. Finns det någonting du kan berätta om organisationsstrukturer? Nordea är ju en sammanslagning av en svensk och en finsk bank - någonting du har märkt där?

DH: Ja, det var ju faktiskt mitt andra forskningsobjekt - skillnader i organisationsstrukturen. Och det vi märkte då var att det i det svenska och finska sättet att se på organsiationsstrukturen finns en ganska betydande skillnad redan i grunden.

KS: Ja...

DH: Ja, jag la märke till att svenskarnas syn på organisationsstrukturen grundar sig mera på funktion medans finländarnas syn baserar sig på person, ...liksom ett kollektivistiskt eller ett individualistiskt sätt att tänka.

I praktiken och i det vardagliga arbetet så ser man ju det i att auktoriteter inte spelar en så stor roll för svenskarna. Även om personer har en hög ställning i organisationen så har dom nödvändigtvis igen större påverkan på det vardagliga arbetet. I Sverige är vi ofta vana vid att fatta beslut i grupp. Medan om man tänker på finländarna då, så märker man att verksamheten för dom är mera personrelaterad. Personer i ledande ställningar inför gärna sina egna idéer och mönster för hur man ska genomföra arbetet, eller... ja för finländarna är personligheter viktiga i ledarskap och ganska ofta är det faktiskt så att chefen leder med hjälp av sin karisma. Av detta följer det ju då att det är mycket viktigare att chefen är tillgänlig och på plats.

För de svenska medarbetarna är det viktigt man får en chans att kommentera och uttrycka sin åsikt. Och jag tyckte mig märka att det till och med kunde vara så att det fanns en viss försiktighet hos personer i en högre position att uttala sig om beslut dom ville fatta, eller kanske redan hade fattat. De fick man vänta med tills alla hade kommit till tals.  
Mer om tidsuppfattning och beslut

KS: Det där är faktiskt nånting man inte tänker på så ofta, hur vi egentligen fungerar...  Men hur är det på den finska sidan då?

DH: Ja, dom finska medarbetarna, eller underordande som det faktiskt heter på finska om man översätter det exakt, dom kanske inte förväntar sig en lika grundlig förankringsprocess och på nåt sätt så är dom lite bättre på att leva med oenighet, eller det är liksom inte lika viktigt för dom att komma fram till ett beslut alla är eniga om på känslonivå. Det är lättare, upplever jag, för finska medarbetare att, ja fortsätta jobba även om man har fattat ett beslut som man personligen inte är nöjd med.

KS: Ja, det låter väldigt intressant det här. Tack David Håkansson för att du kunde komma  med i  programmet i kväll. Det har varit hemskt kul att ha dig här och vi önskar dig en god fortsättning på Nordea och hoppas att du lyckas reda ut möjliga missförstånd och konflikter som även i fortsättningen kanske uppstår mellan de svenska och finska medarbetarna.

DH: Ja, tack själv.