Simon ringer hem

Dialog

  • Ulla
  • Hej mamma, det är Simon.
  • Nämen hej. Var är du? Hur mår du? Berätta, mamma har varit så orolig.
  • Jag är hemma. Jo, i morse när jag ringde och frågade om adressen, trodde jag att allt skulle gå åt skogen i dag. Men så började det att fixa sig. Lägenheten är ju inte stor men ljus är den. Jag har ett stort fönster i mitt rum, ett stort i köket och ett i hallen också, så jag ser nog vad som sker ute på gatan och på gården.
  • Det låter ju bra, är den i bra skick?
  • Jo, faktiskt. Den är nyligen renoverad. Badrummet och köket är vitt och ljusblått. Mitt rum är beige och vitt. Ganska snyggt faktiskt.
  • Vad härligt… Tror du att pappa och jag skulle kunna köra dit dina möbler nu i helgen?
  • Jodå, Janne min rumskompis är så trevlig att det stör nog inte honom om ni kommer hit, men jag frågar honom ändå.
  • Jaha, Janne. Vad ska han studera då?
  • Biologi.
  • Fint! Ni kan ju börja odla blommor tillsammans.. ha ha
  • Lägg av mamma, jag är väl ingen blombörje heller.
  • Nejdå, jag bara skojade. Du får ha det så trevligt då, kära barn!
  • Ja, tack. Jag klarar mig nog. Vi hörs.
  • Ja, jag ringer dig i morgon. Hejdå!
  • Hej.