Simon ringer hem

Dialog

• Ulla
• Hej mamma, det är Simon.
• Nämen hej. Var är du? Hur mår du? Berätta, mamma har varit så orolig.
• Jag är hemma. Jo, i morse när jag ringde och frågade om adressen, trodde jag att allt skulle gå åt skogen i dag. Men så började det att fixa sig. Lägenheten är ju inte stor men ljus är den. Jag har ett stort fönster i mitt rum, ett stort i köket och ett i hallen också, så jag ser nog vad som sker ute på gatan och på gården.
• Det låter ju bra, är den i bra skick?
• Jo, faktiskt. Den är nyligen renoverad. Badrummet och köket är vitt och ljusblått. Mitt rum är beige och vitt. Ganska snyggt faktiskt.
• Vad härligt… Tror du att pappa och jag skulle kunna köra dit dina möbler nu i helgen?
• Jodå, Janne min rumskompis är så trevlig att det stör nog inte honom om ni kommer hit, men jag frågar honom ändå.
• Jaha, Janne. Vad ska han studera då?
• Biologi.
• Fint! Ni kan ju börja odla blommor tillsammans.. ha ha
• Lägg av mamma, jag är väl ingen blombörje heller.
• Nejdå, jag bara skojade. Du får ha det så trevligt då, kära barn!
• Ja, tack. Jag klarar mig nog. Vi hörs.
• Ja, jag ringer dig i morgon. Hejdå!
• Hej.