Språkcentret vid Jyväskylä universitet: fysik

Så fungerar fission
(text: Sveriges Utbildningsradio)

Kirjoita aukkoihin suluissa oleva verbi sopivassa muodossa. Sanan perässä oleva numero kertoo verbin konjugaation eli taivutusluokan. Tarkista lopuksi painamalla "Kolla". Klikkaamalla kohdasta [?] voit lukea kohtaan liittyvän vihjeen ja napista "Tips" saat avuksi seuraavan kirjaimen. Huomaa, että pisteet vähentyvät, jos käytät näitä apuna. Voit katsoa ohjeet myös jälkeenpäin tehtyäsi tehtävän, jos palaat sivulle uudelleen.

Så fungerar fission

Atom (vara, epäs.) det grekiska ordet för odelbar. Fram till 1800-talet (tro III) man också att det var så, att atomerna var universums minsta beståndsdelar. Så småningom (upptäcka II) man att en atom i själva verket består av en kärna, som innehåller oladdade neutroner och positivt laddade protoner, och runt kärnan rör sig de negativt laddade elektronerna.
I atomkärnan (olla - valitse sopiva verbi) det mycket positiv laddning i en väldigt liten volym. Eftersom likadana laddningar stöter ifrån varandra, så måste det (finnas IV) en stark kraft som (hålla IV) samman kärnan. Annars skulle protonerna repellera, stöta ifrån varandra, så att kärnan delades. Den sammanhållande kraften (kalla I) för den starka kärnkraften.

Jämvikt mellan krafter

Det (finnas IV) en balans mellan kraften från laddningarna som vill knuffa isär protonerna, och den starka kärnkraften som håller ihop kärnan. Men trots det synbara jämviktsläget mellan krafterna så är vissa isotoper (samma grundämne men med olika antal neutroner i kärnan) betydligt mer instabila än andra. Det potentiellt mest instabila grundämnet är uran. Vissa isotoper av uran, både naturliga och artificiella, är väldigt klyvningsbenägna och vill gärna falla isär.

I sin speciella relativitetsteori 1905 (beskriva IV) Einstein hur massa är lika med energi, genom den berömda formeln e=mc2. En viss mängd massa (motsvara I) en viss mängd energi, och det gäller även mycket små massor, som i partiklarna i en atomkärna. Massan och energin i kärnan är egentligen olika varianter på samma sak, och de är omvänt proportionella mot varandra. Det vill säga att om massan (öka I) i en atomkärna måste energin (minska I) för att den ska behålla sin jämvikt.

Obalans ger sönderfall

Vill man klyva en atom måste man alltså tillföra antingen massa eller energi för att rubba jämvikten. Om energin minskar kommer den starka kraften inte längre orka hålla emot protonerna, utan de (lyckas I, futuuri) stöta ifrån varandra. Men det är inte lätt (dela I) en atomkärna. Tillför man energi blir resultat istället att kärnan skickar iväg gammastrålning (fotoner) eller betastrålning (elektroner) för att reducera energin. Om kärnan är mer instabil (kunna, epäs.) den istället skicka iväg alfastrålning (heliumkärnor) för att minska massan. I båda fallen (bli IV) resultatet att kärnan återfår sin jämvikt och blir stabil.
Det man kan göra är istället att bombardera atomkärnan med neutroner, och på så sätt tillföra massa. Den ökade massan (göra, epäs.) att energin i kärnan minskar, så att den starka kärnkraften inte längre klarar att stå emot den repellerande kraften hos protonerna. Då (klyva IV, passiivi) atomkärnan, den (dela I, passiivi) i mindre bitar.

Källa:
Sveriges Utbildningsradio: Så fungerar fission